En treas observationer – del 1
Jag står i en tom journalistikkorridor på skolans vänstra sida. Det röda "barbordet" reflekterar taklampornas ljus. Grupprummen är också tomma nu, men lamporna i rummen lyser ändå. Det är bara mörkret utanför och tystnaden som kan avslöja att det är sent på dagen. Och den allt mer påtagliga värken i mina fötter. Det är sent på eftermiddagen. Vintermörkret utanför gör att det känns som om klockan är två på natten. Ljuset inomhus håller mig vaken. Och det är faktiskt inte läggdags riktig än. Jag vandrar bort till Mac-salen. Datorerna lyser fortfarande och skrivaren brummar förnöjt, som om den är glad över allt trassel den har lyckats ställa till med under dagen. Dörren till lärarrummet är öppen, men ingen är där. Kanske tar man en sista kopp kaffe innan det är dags att åka hem. Jag vänder tillbaka och går bortåt i korridoren. Klackarna fyller luften med ljud, ett ganska ensamt och trött ljud. Jag närmar mig hissen och går in. Trappor är för töntar. Hissen åker uppåt, bromsar in långsamt och mjukt. Jag hör de bekanta orden ”våning fyra” och rösten gör att jag känner mig trygg. Jag kliver ut ur hissen och står i Smips korridor.
Fortsättning följer
Jo-torget
